Vintrig paddling Yttre Bodane, Vänern

Yttre Bodane är en av mina favoriter bland Sveriges naturreservat. Här möter Vänern Dalslands vackert kuperade bergsknallar smyckade med trolska martallar och ljung och myrmarker i dalstråk och sänkor. Mötet är dramatiskt på ett makalöst vackert sätt – det dalsländska landskapet skjuter liksom ut i Vänern för att splittras upp i en örik liten skärgård. Här finns det både branta klippstränder, skogbeklädda öar och mängder med kala skär. Efter några paddeltag infinner sig vildmarkskänslan direkt.

Men även om man vandrar längs stigarna i reservatet kan man uppleva en variationsrik natur med en artrik flora, många olika fågelarter och hela 113 olika arter lavar. Jag tycker det är svårt att arta lavar men de gör fantastiska mönster på både hällar och träd.

Men nu på vintern är det landskapet i sig som lockar! Efter att ha packat kajakerna och tagit på sig torrdräkt, flytväst och säkerhetsutrustning ger vi oss av med kajakerna på släp. Det är 300 meter mellan parkering och Vänern så kajakvagn rekommenderas. Det är värt lite slit för redan efter några få paddeltag infinner sig frihetskänslan, pulsen saktar ner och andetagen blir djupare. Sinnena skärps och äventyret har börjat!

Från Jövik paddlar vi söderut genom spegelblankt vatten. Det är helt vindstilla, luften är kristallklar och landskapets färger intensiva. Solen har gått upp och temperaturen ligger på -2 grader. Vänerns ytvattentemperatur ligger på cirka 3 grader. I småvikarna ligger det ett tunt istäcke och i skuggiga områden är naturen fortfarande pudrat av snö. En del vandrare rör sig på lederna och förvånar sig över de två paddlare som paddlar genom vinterskärgården.

Vi följer land och snirklar runt öar och skär, bryter lite is i sund och vikar. När vi närmar oss Kalvön ser vi två havsörnar i talltopparna. De verkar lika nyfikna på oss som vi är på dem. En av havsörnarna lyfter, den andre sitter kvar. Vi bestämmer oss för att paddla i en stor båge om både havsörnen och ön Snöö för att inte störa de mäktiga fåglarna som redan befinner sig i parningstid nu. Några knipor lyfter från vattenytan med sitt karakteristiska vingljud och en kråka hörs på håll. Annars är det helt tyst.

Vi passerar Norra Limskäret, tar ett långsamt varv runt Södra Limskäret och håller andan ibland för att kunna ta in detta magiska landskap. En spegelblank Vänern är inget man bjuds på alla dagar.

Vi paddlar vidare och njuter så mycket vi bara orkar. Det går inte fort. Men vi har inget annat mål med dagen än att njuta. När vi kommer till Källsöholmarna tycker vi att det ändå är dags för en tidig lunch. I lilla lagunen ligger det is men med lite fart bryter kajaken isen lätt. Det syns att holmarna med sina släta hällar är populära att tälta på. Här ligger det ankarstenar för tältlinorna på många ställen.

På Källsöholmarna stannar vi en lång stund och bara njuter. Vattnet runt oss är fortfarande spegelblankt. Men vi ser att det går vågor längre ut på sjön. En vän som är ute med båt på Värmlandssjön (andra sidan Vänern) meddelar just att det blåser 8m/s nordligt hos honom och att det gungar gott i båten. Tänk att vädret kan variera så på lilla stora Vänern!

Till slut kryper kylan in i våra torrdräkter och det är dags att röra på sig igen. Nu paddlar vi norrut och snirklar runt öar och genom klungorna av småskär i ytterskärgården. Här finns det nästan ingen is alls. Vi ser havsörnen igen och några storskrakar – annars är det helt tyst i skärgården. Vid en av öarna stannar vi vid ett fiskgjusebo som väntar på sina sommargäster. Det är ett imponerande bygge på en vacker udde som fiskgjusarna återvänder till varje mars-april. Vi ser fram emot att träffa paret igen senare i år. Men då ska vi hålla ett betydligt större avstånd till boet och fåglarna.

Det börjar snart skymma och skuggorna sträcker sig allt längre ut från fastlandet och ut över skärgården. Snart paddlar vi in i den kyliga skuggan och funderar på nattens lägerplats. Valet faller på en av favoritöarna i den norra delen av skärgården. Här har vi tältat några nätter förr. En vårnatt hade vi här sällskap av en nyanländ sävsparv som kvittrade glatt natten igenom i vassruggen bredvid. Så hur en sävsparv låter kommer vi aldrig att glömma!

Men nu är det öronbedövande tyst. Och genom tystnaden skär vårt oväsen. Kajakerna som bryter sig igenom isen och allt prasslande när vi packar upp alla prylar ur kajakerna. Det känns gott när tältet är uppsatt, liggunderlagen uppblåsta och en liten eld värmer både händer och maten. Sinnena blir slöa och tröttheten infinner sig fort. Men innan vi kryper ner i tältet tittar vi en lång stund på den magiska stjärnhimlen över oss och hoppas få en skymt av ett norrsken. Men norrskenet lyser endast med sin frånvaro.

Morgonen är råkall och himlen hänger lågt över ett gråfrostigt landskap. Till frukost blir det lyxpannkakor och kokkaffe. Fyra havsörnar bråkar om ett byte på ett skär närheten.  Några storskrakar dyker plötsligt upp från ingenstans. Vi sitter snart i kajakerna igen och glider ut ur viken och ut på den spegelblanka sjön. Precis då öppnar sig molnen och tunga, ljudlösa snöflingor dansar ner från himlen. Magin är total. Vi sitter helt tysta i kajakerna en bra stund. Ett sångsvanspar svävar tyst mellan skären i fjärran och himlen. Vi har hamnat mitt i en saga.

Nu snirklar vi söderut igen, först genom ytterskärgården och sedan närmare fastland. Vi inser att vikarna där täcks av ett lite tjockare lager is. Det går att bryta isen med kajakerna men vi väljer att paddla på utsidan öarna. Både för att slippa allt oväsen från isbrytningen och också ansträngningen. Vi följer farleden som går genom skärgården söderut och upptäcker mer och mer is. Frågan dyker upp om vi ens kan komma iland där vi satte i kajakerna? Men det är bara att testa sig fram och ta nya beslut vid behov.

Vi har tur. Vi bryter oss igenom isen mellan Kalvön, Källsön och Snöön och sedan är det mer öppet vatten igen. Vi kommer inte genom de där trånga passagerna vi gillar så mycket utan paddlar runt skärgården. Det är fortsatt vindstilla och vi njuter av snön som faller och förvinner i sjön och det magiska, tysta landskapet.

Efter en sista fika söder om Bärön paddlar vi långsamt de sista hundra meterna och stannar upp ibland. Vi vill ju inte att detta äventyr tar slut. Med lite vemod kliver vi till slut ur kajakerna med hjärtan fyllda av lycka. Snart är vi tillbaka. Tillsammans med våren!